Med byggnaden Valhallabadet som exempel lyfter Isabelle Knyck i sin C-uppsats vid Umeå universitet fram faktorer som skulle kunna förändra dagens byggprocesser så att kulturmiljöerna får en större roll i det nya samhällsbygget.
Svenska städer är nu i början 2020-talet inne i en intensiv utvecklingsfas. Kontor och bostadshus växer upp i snabb takt och många kulturhistoriska byggnader rivs utan tanke på de värden som går förlorade för kulturmiljön, ekonomin och klimatet.
De erfarenheter som finns samlade i en stads historiska utveckling skapar ökad förståelse för bevarandet av det byggda och gröna kulturarvet. Lärdomar finns att dra av de misstag som gjordes när det svenska folkhemmet skulle moderniseras under andra hälften av 1900-talet. Rivningarna då innebar att kulturhistoriskt värdefulla miljöer helt gick förlorade. Respekten för tidigare generationer ignorerades och städerna ändrade helt karaktär. Stora protester mot rivningarna anordnades. I vissa fall revs kvarter efter kvarter, men ibland segrade opinionen.
De medverkande intervjupersonerna i uppsatsen, som alla har lång erfarenhet av stadsplanering och deltar i debatten kring situationen för kulturhistoriska byggnader, är eniga om att opinionen spelar en adekvat roll för kulturarvet. Om kommunpolitikerna skulle finna former för en medborgardialog med påverkansmöjligheter i byggprocesserna skulle kunskaper från föreningar, organisationer och allmänheten kunna bidra till att det byggda och gröna kulturarvet blev en resurs i stadsutvecklingen.
Ytterligare faktorer står att finna i arbetet för klimatomställningen och i ökad kunskap. I omställningen ska ett hållbart samhälle byggas. Då kan kulturmiljövården bidra med kunskaper och metoder för ombyggnad, renovering och restaurering. Transformering, det vill säga när kulturhistoriska byggnader används för annan verksamhet än den ursprungliga, har blivit en uppskattad form bland arkitektstuderande som enligt intervjupersonerna börjat visa stort intresse för de kulturhistoriska byggnaderna.
Läs Isabelle Knycks uppsats ”Stadsutveckling utan kulturskövling – Med det byggda och gröna kulturarvet som resurs i samhällsbygget” här.
Huvudkapitlet ”Staden ett levande väsen” inleds på sidan 17.
Slutdiskussionen inleds med ”Samhällsekonomin och klimatet kräver nya insikter” på sidan 39.