Läs hela yttrandet som PDF här.
Centrum för Byggnadskultur
Föreningen FASAD
Göteborgs Hembygdsförbund
Svenska Byggnadsvårdsföreningen
Göteborg 31 augusti 2024
Yttrande över ”Program för del av evenemangsområdet inom stadsdelen Heden, Samrådshandling” (Dnr SBF-2023-00175)
Vi vill från början vara tydliga med att vi inte kommer att kommentera programmets förslag i detalj, då vi anser att det finns ett grundläggande fel i hur planer tas fram i Göteborg numera. Detta orsakar att politiken gång på gång hamnar på kollisionskurs med folkopinionen och lagstiftningens intentioner. Vi menar att
1. Ett planprogram är till för att få in synpunkter och bredda beslutsunderlaget. Föreliggande planprogram är till stora och viktiga delar ett färdigt förslag.
2. Samrådet blir därmed en ren, och dyrbar, formalitet som bara är avsedd att ge legitimitet åt de beslut som redan fattats underhand.
3. Denna ”exploatörsdrivna planering” och ”politisering” av planeringsprocessen har dessvärre sedan flera decennier blivit gängse process. Stadsbyggnadsförvaltningen reduceras till ”möjliggörare”. Professionella synpunkter respekteras inte. Resultatet blir dåliga planer och konfliktfyllda processer.
4. Stadens egna planer, mål och policydokument och gällande lagstiftning blir tomma ord, vars innehåll inte respekteras.
5. Alla sådana dokument pekar entydigt mot att ett bevarande snarare än ett rivande av både Valhallabadet och Scandinavium borde varit en programförutsättning!
Vi vill därför att programförslaget återremitteras till stadsbyggnadsförvaltningen med ett nytt och utvidgat uppdrag att söka nya lägen för de arenor det här gäller som bättre stämmer med stadens långsiktiga behov och utveckling till en sammanhållen och inkluderande stad.
Nedan har vi lyft fram några punkter i programmet som vi menar är viktiga att kommentera för att förtydliga detta perspektiv.
Programmet sid 3:
”Under samrådet som pågår 26 juni till 3 september 2024 finns det möjlighet att träffa stadens representanter och ge synpunkter på programförslaget. Trevlig läsning!”
Processen kring detaljplanering är en av Sveriges mest reglerade samhällsprocesser om hur samråd, granskning, antagande och lagakraftträdande går till; den demokratiska processen är fastlagd. Enligt stadens hemsida så antog kommunfullmäktige 2014 sju principer för hur Göteborgs Stad ska arbeta med ”medborgardialog”:
1. Perspektiv om allas lika värde, ett demokratiskt och hållbart samhälle grundar dialogen.
2. Dialog ska övervägas vid förslag som direkt och i betydande grad rör invånarna.
3. När beslut är fattat om att ha dialog ska medborgarna minst bli hörda.
4. Staden ska anstränga sig för att erbjuda goda möjligheter till deltagande.
5. Barn och ungas rätt att komma till tals ska särskilt beaktas.
6. Medborgardialogens resultat ska alltid återkopplas.
7. De förtroendevalda ansvarar för hur resultatet av dialogen påverkar beslutet.
Lever processen kring detta ärende upp till dessa vällovliga ambitioner? Har det ens förekommit någon form av samtal eller dialog?
Vi menar att så inte är fallet och att ett för staden så viktigt projekt inte får processas på detta sätt. Evenemangsområdet kommer att påverka staden för mycket lång tid framåt. Stadens medborgare/kommunens medlemmar och berörda i övrigt får detta program i sina knän när allt är klappat och klart. Stadens beslutsfattare borde ta lärdom av Västlänken där processen ledde till helt onödiga splittringar och polariseringar just på grund av avsaknaden av tidiga samtal och debatter. För staden är detta projekt kanske minst lika viktigt som Västlänken.
Programmet sid 4:
”Planprogrammet beskriver viktiga utgångspunkter, mål och riktlinjer för områdets utveck-ling. Det visar på en övergripande nivå (vår kurs.) planerad markanvändning, bebyggelsestruktur och gestaltning. Planprogrammet ska vara ett underlag för kommande detaljplanering, […] eventuella avsteg från programmet ska motiveras i framtida detaljplaner. […] Under denna (samråds-)period har sakägare, allmänhet, andra intressenter och remissinstanser möjlighet att framföra sina synpunkter på förslaget. Syftet med samrådet få in synpunkter på planprogrammet, fördjupa kunskapen om området och bredda kommunens beslutsunderlag. […]”
Ett planprogram ska beskriva viktiga utgångspunkter, mål och riktlinjer för områdets utveck-ling. Programsamrådets mening är att få in synpunkter och bredda beslutsunderlaget. Föreliggande planprogram är till mer än två tredjedelar ett ”Programförslag”. Det visar sig snart i texten.
Programmet sid 8:
”Kommunfullmäktige beslutade 2023-06-08 att ge kommunstyrelsen i fortsatt uppdrag att, tillsammans med stadsbyggnadsnämnden, exploateringsnämnden, Higab AB och Got Event AB planera för ny arena och stadsutveckling i evenemangsområdet, med placering av arenan på Valhallabadets tomt. Placeringen av arenan på Valhallabadets tomt innebär att badet rivs. Nämndens uppdrag från kommunfullmäktige innebär i korthet att det ska planeras för en ny arena med annex samt expansion av Svenska Mässan, i den södra delen av området. Den nya arenan ska ersätta Scandinavium, som kommer att rivas. Området norr om Valhallagatan längs med Mölndalsån ska utvecklas som blandstad i kvartersstruktur ihop med utveckling av ett nytt centralbad. Inom området ska det också planeras för sporthallar. Burgårdsparken ska bevaras och utvecklas. Inom programområdet ska det även planeras för ökad förskole- och skolkapacitet.”
Här är ett antal viktiga saker redan bestämda. Valhallabadet rivs, Scandinavium rivs, området norr om Valhallagatan blir blandstad i kvartersstruktur. Det är många ska och inget utrymme för medborgardialog. Någon diskussion om detta verkar man inte vilja ha. Några alternativa lägen för arenorna har inte utretts på allvar och sådana förslag som framförts av utomstående har kategoriskt avfärdats. Samrådet kring planprogrammet är en skenprocess, till stora kostnader.
Detta har dessvärre sedan flera decennier gradvis blivit en gängse process. Det som skett kan beskrivas som en ”politisering” av planeringsprocessen med ekonomisk tillväxt som övergripande mål. I den mån professionella synpunkter från förvaltningar och utomstående föreslår något annat bemöts de med en misstro från politikerna. Det talas om en ”exploatörsdriven planering” och om stadsbyggnadsförvaltningen som ”möjliggörare” av exploatörernas önskningar. Överenskommelser om projekt fattas på förhand och planeringsprocessen blir en ren formalitet, liksom den demokratiska transparensen och det demokratiska inflytandet. Planerarnas omdömeskunskap, kulturmiljövärden och stadsmiljöfrågor beaktas inte. Resultatet blir en bristande transparens och en bristande helhetssyn. Och som konsekvens av det dåliga planer och därmed en sämre stad.
Detta är väl dokumenterat i planeringsforskaren Kristina Granges intervjuer med planerare i Sverige, Danmark och England och i skriften Hur kunde det bli så här?, gjord av tre fristående organisationer i Stockholm. Mycket talar för att Göteborg har drivit denna modell för ”planering” minst lika långt som på andra håll.
Programmet sid 8, vidare:
”De övergripande mål som Göteborgs Stad har formulerat för området är att:
» Bidra till att stärka Göteborg som en attraktiv och hållbar destination
» Skapa en attraktiv stadsmiljö för både besökare, boende och verksamma
» Bidra till mer välmående göteborgare (vad det nu betyder, vår anm)
» Bidra till en hållbar ekonomisk utveckling för Göteborg och dess näringsliv.”
Här formuleras centrala aspekter bakom den politisering av planeringsprocessen som vi nämnt ovan. Evenemangsområdet är först och främst en destination och en attraktiv stadsmiljö för besökare. Först därefter en stad för boende och verksamma. Av hållbarhetens (minst) tre aspekter nämns bara hållbar ekonomisk utveckling för Göteborg och dess näringsliv, inte ekologiskt och socialt hållbar utveckling för stadens medborgare. Detta är uppseendeväckande och inte heller kring detta inbjuds till dialog. Senare i programmet (sid 31) döper man om evenemangsområdet till ”Evenemangsstaden”. Det är ett försök att dölja att det är evenemangen som är prioriterade.
Det finns anledning att skilja på ”plats” och ”destination” (jfr Anna-Paula Jonsson på Kairos Future). En ”destination” är dit människor reser för en eller flera upplevelser, för att konsumera och därefter lämna, och kanske söka sig till nästa destination. Till en ”plats” reser människor för att söka det unika, det speciella som gör denna plats värd att resa till och gärna återvända till. Denna plats kan givetvis innehålla evenemang. Göteborg är en plats som i sig hyser ett, i förhållande till sin storlek, stort och mycket centralt beläget ”evenemangsområde”. Men det är en stad med ett evenemangsområde, inte en evenemangsstad på evenemangens villkor.
Programmet sid 10, 11:
Här vidgas perspektivet till översiktsplanen 2022, vilket är välkommet efter det ensidiga resonemanget om evenemangsområdet och Göteborg som destination. ÖP22:s tre strategier lyfts fram: ”Planera för en nära, sammanhållen och robust stad.”
Men då uppstår också frågor. Enligt ÖP22 sägs att ”Evenemangsområdet är utpekat som ett område för komplettering med bostäder, service och arbetsplatser”, och att det ”ska bli en del av den framtida utvidgade stadskärnan”.
Rekommendationerna för evenemangsområdet, sid 11, är intressanta (egen numrering):
”1. Planera och utforma kompletteringar med Mölndalsåns potential och det omgivande stadslandskapet som självklara utgångspunkter.
2. Omhänderta och utveckla kopplingar med fokus på gång och cykel i gröna stadsrum och längs Mölndalsåns blågröna stråk.
3. Utveckla offentlig service, mötesplatser samt kvalitativa parker och grönområden.
4. Gör ändringar och tillägg med ett respektfullt förhållningssätt till befintlig gestaltad livsmiljö, stadslandskapet, dess kulturvärden och den arkitektoniska helheten.
5. Gestalta synliga storskaliga tillägg med hög arkitektonisk kvalitet.”
Märkvärdigt i sammanhanget här är att ÖP22 anger att ”evenemangsområdet är utpekat som ett område för komplettering med bostäder, service och arbetsplatser.” Här anges alltså inget om att området ska kompletteras med nya arenor. Betyder detta att föreliggande program inte följer den av kommunfullmäktige antagna ÖP?
”Planera för en sammanhållen stad” handlar enligt ÖP om ”att överbrygga fysiska, mentala och sociala barriärer.” Idag är evenemangsområdet en mycket kraftig barriär i alla dessa avseenden. Nu finns en möjlighet att genom fysiska åtgärder inleda en väg bort från detta och inleda ett byggande av en Stadsdel. Den i programmet föreslagna dispositionen förstärker snarast barriärerna. Är en ”evenemangsstad” verkligen en attraktiv boplats?
”Robust stad” handlar enligt ÖP 22 om att en stad ”har motståndskraft och anpassningsförmåga för att möta utmaningar och kriser samtidigt som invånarna har förtroende till varandra och till samhällets funktioner.” Och att ”en hälsosam livsmiljö, ett stabilt infrastruktursystem liksom identitet och kultur är värdefulla resurser för robusthet.” ÖP 22 lägger in mycket under robust stad som egentligen inte handlar om robusthet, utan mer om hur motståndskraftig en stad/ett samhälle är mot hot (inklusive terrorhot), katastrofer och oförutsedda händelser. Sett till det senare är frågan hur klokt det är att koncentrera stora arenor m m som drar mycket människor till ett område i en stad. Detta förefaller tvärtom som ett mycket sårbart sätt att planera en stad.
Här finns tydliga konflikter som borde vara viktiga att lyfta fram för en dialog och formulera som frågor snarare än färdiga förslag. Är det respektfullt att göra mycket storskaliga tillägg, hur ”hög arkitektonisk kvalitet” de än har, i denna miljö? Är det ett respektfullt förhållningssätt till befintlig gestaltad livsmiljö, dess kulturvärden och den arkitektoniska helheten att lättvindigt riva två av stadens ikoniska byggnader – Valhallabadet och Scandinavium? De storskaliga tillägg som föreslås bidrar endast till att förstärka destinationen ”evenemangsområdet”. Detta menar vi är inte respektfullt vare sig mot denna stadsdel eller mot staden som helhet.
Avslutande kommentar
Det finns mängder av dokument på både nationell, regional och lokal nivå som säger kloka saker om hur vi borde bygga våra städer. Vi frågar oss gång på gång och nu med anledning av evenemangsområdet om de är till för att försöka leva upp till, eller om de bara är retoriska dekorationer på en process som styrs av helt andra krafter.
Enligt gällande PBL (2010-900) 12 kap, 2§, ska byggnadsnämnden ”1. verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö.” En nationell ”Politik för gestaltad livsmiljö” ska vara styrande för statens initiativ och vägledande för kommuner och regioner. Dess övergripande mål är att: ”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer (egen kurs.) där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.” Den har sex delmål, varav tre är att: ”hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden, att det offentliga agerar förebildligt, och att estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas.”
Projektet Moderna monument – från vardagligt till storslaget, bebyggelse i Västra Götaland 1930-1980 startades av VGR för att det saknades en överblick över det moderna byggnadsbeståndet och dess kulturhistoriska värden. I boken Moderna monument som publicerades 2018 redovisas exempel på några av de mest representativa och välbevarade byggnaderna från den aktuella epoken. Valhallabadet ingår som ett av regionens monument från denna tid.
Valhallabadet ingår också i ”Göteborg, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, vol 3 1955-75 med motiveringen att: ”Valhallabadet har en omisskännlig 50-talskaraktär och en interiör med hög kvalitet i material och utförande. Nils Wedels tidstypiska monumentala väggutsmyckningar hör ihop och definierar badet som en ikon för femtiotalets badideal.”
I Göteborgs översiktsplan 2022 sägs att staden ska främja ”god arkitektur i all planering och allt byggande genom att:
· Vara en förebild vid byggande och förvaltning av offentliga miljöer samt stadens egna byggnader.
· Ha ett levande samtal om arkitektur med göteborgarna, akademi och näringsliv genom att arbeta utåtriktat kring frågor som rör gestaltad livsmiljö.
· Gestalta barnens lek- och vistelsemiljöer med särskild omsorg, så att de bidrar med kärnvärden som trygghet och upplevelseglädje.
· Utveckla staden utifrån dess karaktär och identitet, både i de stora dragen och i det lokalt platsspecifika.
Under rubriken ”Ta tillvara kulturmiljövärden” står det att läsa:
· Låt den växande staden utvecklas i samspel med kulturmiljövärden genom att bygga vidare på stadens karaktärer.
· Förtydliga och förstärk platsspecifika värden som Göteborgs historia och stadens unika karaktär i all stadsutveckling.
· Ny arkitektur ska förhålla sig respektfullt till kulturhistorien, spegla vår nutid och stärka Göteborgs identitet för framtiden.
· Tillämpa skydds- och varsamhetsbestämmelser samt rivningsförbud för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljöer i detaljplanering och bygglovgivning.”
Vidare: ”I takt med att staden förändras läggs nya miljöer till de befintliga och med tiden skapas ny kulturmiljö. Tillsammans bidrar de nya och de äldre stadsmiljöerna till upplevelsen av Göteborgs identitet. Det är angeläget att de kulturhistoriska spåren är synliga och tydligt upplevbara och avläsbara för att förstå stadens historia och hur den har formats till det vi ser idag (egen kurs.). Kulturmiljöerna berättar om olika perioder i Göteborg, vilka drivkrafter och ideal som funnits, men också om hur tidigare invånare levt sina liv.” Detta avsnitt illustreras med en vacker bild från Åvägen i södra Gårda, granne med evenmangsområdet.
”Göteborg – modig förebild inom arkitektur, Arkitekturpolicy för Göteborgs Stad” godkändes av byggnadsnämnden 11 december 2018. Här står att läsa under ”Attraktiv stad med stark identitet”:
· Göteborgs byggda historia, och dess unika värden som vattennära, naturnära stad är viktiga identitetsskapare och ska vara en förutsättning för utveckling av staden.
· Ny arkitektur i staden ska förhålla sig till kulturhistorien, spegla vår nutid och stärka Göteborgs identitet för framtiden.
· Göteborg ska satsa strategiskt på utvecklingen och gestaltningen av stadens offentliga rum för att skapa en attraktiv stad för både boende och besökare.
Vidare under ”En stad för människor” skriver man bl a att:
• ”Människors behov och upplevelser ska vara utgångspunkt vid utveckling av staden som gestaltad livsmiljö.
• Staden ska ha samma höga ambition för gestaltad livsmiljö i alla stadsdelar.
• Stadens utveckling ska ske tillsammans med göteborgarna.
De mentala och fysiska barriärerna i staden ska minska.”
Allt detta pekar entydigt mot att ett bevarande snarare än ett rivande av Valhallabadet borde varit en programförutsättning! Nu är det inte ens öppet för den dialog som politikerna påstår sig vilja ha. Besluten är redan fattade. Lagar och policydokument är tomma ord. Planprocessen är en dyrbar skendemokratisk manöver.
Den drivande exploatören i evenemangsområdet är besöksnäringen. Den är förvisso viktig för Göteborg, men den kan inte vara det enda som är viktigt. Bristen på helhetssyn är ett grundläggande problem med en ”exploatörsdriven planering”.
Strävan efter en helhetssyn är däremot fundamental i lagstiftningen. I Plan- och Bygglagen sägs i 1 kap. 1 § att ”Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.” I PBL 12 kap. 2 § första punkten sägs också att byggnadsnämnden ska ”verka för en god byggnadskultur”. Vad det innebär förklaras inte närmare. Men tar man det på allvar, vilket man väl bör göra med lagen, har det rimligen konsekvenser.
En ledning för vad det kan innebära finns i EU:s Davosdeklaration från 2018 där begreppet ”Baukultur”, byggnadskultur på tyska, är centralt. Där talas om en pågående förlust av kvalitet i den byggda miljön, en trivialisering av byggandet, brist på hänsyn till hållbarhet, förstörelse av den historiska stadsväven och förlust av regional tradition. Mot det vill man sätta en byggnadskultur av hög kvalitet. Det innebär uttryckligen en helhetssyn från detalj till översiktlig planering, från återanvändning till nybyggande och med deltagande av civilsamhället och en informerad allmänhet.
Davosdeklarationens ganska mångordiga avsiktsförklaring omsätts nu vartefter med stort engagemang, inte minst i det tyskspråkiga Europa, i mer konkreta styrdokument och avsiktsförklaringar. I Schweiz har man tagit fram en skrift med fem teser. Där sägs bland annat att staden inte är en ”tabula rasa”, ett rent bord, utan en ”tabula scripta”, där generation efter generation satt sina avtryck som fortfarande låter sig läsas.
Omsorg är den övergripande aspekten som outtalad svävar över ”Baukultur” då ”Baukultur” inbegriper människan. Över ”God byggnadskultur”, ”hållbar utveckling”, ”hänsyn till stads- och landskapsbilden” svävar också omsorg. Omsorg om planeten och människan och staden. Omsorg inbegriper alltså människan och mänskligt liv för vilket stad och samhälle är stödjande strukturer. Omsorg är en förutsättning för liv.
Sedan nu alltför länge präglas Göteborg av en exploatörsdriven planering. Konsekvensen av detta förenklade ”ekonomiska tänk” blir onödiga rivningar, misslyckade satsningar och dåliga livsmiljöer. Konsekvensen blir också att det utvecklas en tystnadskultur och ett system av svaga politiker och svaga tjänstemän, där man driver demokratiska skenprocesser som detta planprogram till stora kostnader och med på alla sätt dåligt resultat och dålig eftersmak.
Det är hög tid att söka något annat. Att försöka tolka PBL:s begrepp ”god byggnadskultur” i linje med EU:s Baukultur kunde vara en möjlig väg vidare, menar vi. Som vi beskrivit ovan finns goda ambitioner i Göteborgs Översiktsplan 2022 och i Göteborgs Arkitekturpolicy. Med dessa och EU:s Baukultur som grund finns möjligheter att bygga en ”God byggnadskultur på göteborgska” Vad vi behöver är starka politiker och starka tjänstemän i en respektfull saklig dialog med varandra och med stadens invånare om hur Göteborg ska kunna bli den stad vi ju ändå säger oss vilja ha.
En möjlighet att låta God byggnadskultur omsättas i praktisk verklighet i Göteborg är processen kring evenemangsområdet och placeringen av en ny Arena i staden. En ny Arena är för staden en ytterst viktig strategisk kulturell investering. Klokt hanterat kan alltså staden få en attraktiv Arena som ett led i att bygga attraktiv Stad som dessutom på ett klokt sätt omvandlar en stor del av stadens evenemangsområde till en Stadsdel och som dessutom säkrar ett bevarande och utvecklande av Valhallabadet och Scandinavium.
Claes Caldenby, ordförande, för Centrum för Byggnadskultur
Filip Laurits, ordförande, för Föreningen FASAD
Thomas Pettersson, ordförande, för Göteborgs Hembygdsförbund
Ulrika Lindh, ordförande, för Svenska byggnadsvårdsföreningen