Befängt att vilja riva den kulturhistoriska pärlan Valhallabadet

SKRIV PÅ VÅR NAMNINSAMLING FÖR ATT RÄDDA VALHALLABADET!

*
Denna debattartikel publicerades i Göteborgs-Posten 2022-04-09.

I en ohelig allians mellan nästan samtliga av Göteborgs partier har man till sist landat i att riva Valhallabadet. Runt, runt i cirklar har man gått som katten kring het gröt i tio år, och så var man tillbaka på ruta ett igen. Ingen kreativ och hållbar lösning på problemet har kunnat skakas fram annat än att damma av den gamla släggan igen.  

Och vilket problem, egentligen? Vi har ett av Sveriges stiligaste badhus, en kulturhistorisk pärla som borde vårdas med stolthet. Byggnaden har sällsynt stora kulturhistoriska och konstnärliga värden för sin byggnadstid med Nils Wedels klassiska mosaikväggar, ikoniska och välkända för de flesta göteborgare. Valhallabadet äger också obestridliga arkitektoniska kvaliteter för vilka arkitekt Nils Olsson belönades med en bronsmedalj vid OS i London 1948. Detta känner vi till sedan den senaste veckans inlägg i GP där ett flertal röster höjts för Valhallabadets bevarande.

Men knappt med ett ord har man ifrågasatt det befängda i att riva en till stor del fullt funktionsduglig och dessutom folkkär simhall för att behaga politikernas fåfänga dröm om stora internationella tävlingar och fix idé om att locka hit badsugna pendlare från hela regionen. Frågorna som borde ställas är:

Bottnar planerna över huvud taget i några uttalade behov från Göteborgs invånare? Har politikerna i första hand haft stadens skattebetalare i åtanke, eller presumtiva evenemangsbesökarnas spenderbyxor och Skövdebor?  

Bygg- och fastighetssektorn står för över en femtedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Cement-, stål- och glasindustrin tillhör världens mest utsläppsintensiva och miljöförstörande industrier. Utöver växthusgaser orsakar industrierna bl.a. skövling av värdefulla naturområden och förstörda havs- och kustmiljöer på grund av utvinningen av sand som är en ändlig och sinande resurs. Ändå byggs det som aldrig förr i betong, stål och glas, inte minst i Göteborg. Ett nytt badhus, av alla byggnader, kommer då knappast att uppföras i svensk linoljeimpregnerad furu, eller?

Den enda hållbara lösningen, om Göteborgs politiker verkligen avser att bidra till minskningen av vår klimatpåverkan och bidra till ett gott liv för framtida generationer, är att bevara Valhallabadet. Om det sedan anses nödvändigt att bygga ut – för göteborgarnas skull – finns det yta att ta av. 

Det är sant att Valhalla är tekniskt eftersatt, men som det har framkommit av tidigare beräkningar skulle det kosta ett par hundra miljoner kr att rusta upp byggnaden för att hålla länge till. Ett nytt badhus skulle, enligt andra uträkningar, inte kosta mindre än en eller ett par miljarder.

Det nya badhuset ska bli ”ett stadsbad som göteborgarna förtjänar”, uttrycker ett kommunalråd i GP. I Valhallabadet har vi just det: ett badhus som förtjänat sin plats i göteborgarnas hjärtan och som vi kan vara stolta över, länge till.

Filip Laurits