På Lagerbringsgatan 2 i Övre Johanneberg ligger ett lågskaligt tegelhus känt som ”Brodhéns minne”. Dess gårdssida vetter alldeles mot Trollspisberget, det berg och någorlunda orörda naturområde ovanför Näckrosdammen varifrån Jubileumsutställningens linbana en gång utgick.
Anna och Melcher Brodhéns minne uppfördes 1948-49 som ett hus för pensionärer och ritades av T. Svanberg. Fram till för ett par år sedan ägdes huset av samma stiftelse som en gång låtit uppföra det men ägs idag av HSB som avser ”utveckla” byggnaden. Detta innebär i praktiken, som allt oftare i liknande sammanhang, total rivning av samma byggnad och uppförandet av ett par nya byggnader, enligt Whites visionsbilder inspirerade av den gamla byggnaden.
Kulturhistoriskt värde och skydd
Brodhéns minne är upptaget i Göteborgs bevarandeprogram för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, där vi bland annat kan läsa:
Längs huvudfasaderna löper en arkad som leder in till mellanbyggnadens lilla kringbyggda gård. Bland detaljerna märks takets triangelformade kupor, “fönstren” i arkadmuren, en liten skulptur på innergården* och entrédörrarna med typisk 40-talsdekor på glaspartiet.
Brodhéns minne är ett mycket intressant exempel på den Göteborgska donationsanda som levde kvar in på 1940-talet och den traditionella arkitekturstil som är typisk både för donationsandan och 1940-talet.
Men att Brodhéns minne är upptaget i bevarandeprogrammet och även ingår i riksintresset Övre Johanneberg utgör inget hinder enligt HSB, eftersom “programmet i huvudsak syftar till stadsdelen” och byggnaden inte är skyddad i plan.
Nybygge i klassisk stil – kulturell kompensation
I sin utvecklingsvision vill HSB emellertid ge sken av att man värnar byggnadens kulturhistoriska värden och arkitektoniska element. Här återfinns, med deras ord en
arkad som historiskt element från befintlig byggnad; oktagonala fönster som skapar historisk koppling med befintlig byggnad och; takkupor vars formspråk inspireras av befintlig byggnad.
I projektbeskrivningen finns även djärva formuleringar om återbruk av tegel etc.
Greppet att vid rivning bevara/återbruka material, arkitektoniska element eller ta inspiration av dem i gestaltningen av en ny byggnad på samma plats är något vi sett alltmer under 2020-talet. Detta har till och med fått en egen benämning – cultural (heritage) compensation – kultur(arvs)kompensation.** Ett exempel i Göteborg är ”bevarandet” av den f.d. smedjan i kv. Barken på Tredje Långgatan, där hela byggnaden i själva verket blåsts ut och enbart gatufasaden bevarats och piffats upp.
Med sitt tänkta bygge hoppas HSB kunna blidka oss som värnar god byggnadskultur och hållbarhet samt de politiker i denna stad – inga namn nämnda – som förespråkar ny arkitektur i klassisk stil. Smart!
Men vi låter oss inte luras. När en bra byggnad rivs för att bygga en ny på samma plats är återbruk inget annat än greenwashing.
Läs mer om HSB:s planer för Brodhéns minne här.
*Skulpturen i fråga skänktes av stiftelsen till Konstmuseet av oklar anledning.
** Se Magnus Rönn & Benjamin Grahn Danielson (red.), Cultural Heritage Compensation. Chalmers, 2020.
