Hur långt räcker minnen och känslor? Om sociala aspekter i kulturarvsdebatten kring Valhallabadets bevarande

Det nuvarande evenemangsstråket är i verket att bli med nytt badhus efter att kommunen under våren 2022 fastställde att Valhallabadet ska rivas. I en snabbt växande stad möter det nuvarande badhuset nya krav gällande miljö, tillgänglighet och tävlingsutrustning. Men som en av två kvarvarande simhallar i Sverige (Pontusbadet i Luleå den andra) med ursprung i 1950-talets klassiskt modernistiska byggnadsstil har det arkitektoniska kulturarvet länge vägt tungt i varför byggnaden borde få stå kvar. I hotet att förlora Nils Olssons och Gustaf Samuelssons modernistiska mästerverk till byggnad och Nils Wedels grafiska mosaikvägg står också en annan del av Valhallabadets kulturarv på spel, dess sociala aspekt som mångårig samhällsmötespunkt. 

Det talas oftast om kulturarv när det kommer till de materiella och immateriella elementen såsom byggnader, naturmiljöer, sånger, ritualer och språk. Kulturarv kan också forma socio-immateriella element såsom samhällelig sammanhållning; individuellt välbefinnande; identitetsskapande; sociala värderingar samt; minnen, känslor och nostalgi. Kulturarvsforskare började uppmärksamma byggnaders och landskaps sociala arv först på 2010-talet och i samband med utrullningen av FN:s globala klimatmål världen över växte även antalet studier som påvisade värdet av att bevara städers byggnader och gemensamma utrymmen för sin sociala betydelse och påverkan på en befolknings välmående.

Att Valhallabadet sitter på ett gediget socialt samhällsarv går inte att bortse från. En mötesplats dit generationer har vallfärdat till på skolresor, som rekreationsoas, där de har stötts och blötts i omklädningsrum och bassänger och efterföljt de tidiga Sveriges folkhemshälsomål. I nuläget innehar Valhallabadet formellt sett inte status som ett betydande byggnads- och kulturminne, så vad händer då med det sociala arv som den nuvarande byggnaden bär på om den rivs?

min forskning blev det tydligt att det är svårt att peka ut varför det sociala arvet har tagit så lite plats i bevarandedebatten kring Valhallabadet. En tes om vad det kan bero på är att det inte är lika lätt att ”ta på”. Att i jämförelse med materiella ting såsom forntida runstenar eller sekelskiftesbyggnader som kan definieras i värde, historisk betydelse och design så verkar det svårare att definiera värde kring känslor och nostalgi. Vidare är det tydligt att vi som samhälle värderar kulturarv väldigt mycket efter elitistisk expertis, nyckelhändelser i samhällets historia och så vidare, vilket har gjort att vi sällan ifrågasätter vad parametrarna egentligen är kring vad som faktiskt klassas som värt att bevaras och vem som tar dessa beslut.

Foto: Paul Wennerholm

Även om beslutet är taget gällande badets framtid presenterades ett alternativ i min slutuppsats, en ny syn på det tidigare presenterade förslaget – delvis bevara/delvis riva och bygga ut Valhallabadet. Förslaget grundar sig i den tidigare idén att bevara den ”gamla” delen av badet för att kunna bevara mosaikväggen men riva den ”nyare” delen för att kunna bygga ut och möta det eftersökta behovet av en större modernare simhall. På det här sättet skulle Valhallabadet kunna utgöra en destination för kulturturister, som står för en allt större andel av turismen i större städer. Konceptet cultural tourism mynnar ut i att städer och länder världen över aktivt framhäver sitt kulturella utbud för att nå och gynnas av den växande resegruppen kulturturister vilket också leder till att kulturarv lättare kan bevaras och underhållas på grund av de ökade intäkter som turismen genererar.

Med ett delvis bevarat/delvis utbyggt Valhallabadet skulle man kunna tillgodose flera behov som har uttryckts av vad som kan ses som huvudparterna i bevarandedebatten. Utöver bevarandet av lokalbefolkningens uppskattade mötesplats uppnår man socialt välmående av att ha familjära platser i stadsbilden. Man skulle också efterleva stadsplanerarnas strävan att ekonomiskt, socialt och miljömässigt utveckla staden för den nuvarande och framtida befolkningen. Likaså lyfta social hållbarhet och det sociala kulturarvet som en likvärdig spelare i stadsutvecklings- och bevarandeprocesser. Slutligen skulle man möta lokalpolitikernas och simförbundens mål med Göteborg som en fortsatt attraktiv kultur- och sportdestination.

Artikeln är skriven av Kajsa Lilja tog examen våren 2023 från masterprogrammet Globala studier vid Göteborgs universitet. Sen tidigare har hon en bakgrund i urban strategi och design. Klicka här för att läsa hela uppsatsen.

< Tillbaka till Inlägg