FASAD har träffat Anders Lindberg som bedrivit sin slöjdverksamhet i Kviberg i över ett kvartssekel. Nästan lika länge har han kämpat för att få stanna kvar på området som en gång tillhörde Kvibergs kaserner men där fotbollsplaner och idrottshallar nu brett ut sig hektar för hektar. Han har redan tvingats flytta från området en gång och nu hotas hans verksamhet återigen av kommunens planer. När vi träffar Anders är det en glad men något uppgiven träslöjdsnestor som möter oss i skogsbrynet där kvällssolen silas genom de nakna januarikronorna och träffar den gamla Apteringsverkstans gulputsade fasad.
Du har haft din verksamhet i Kviberg i flera årtionden, den första tiden i närheten av regementet. Sedan tvingades du flytta. Varför det?
När regementet lades ner 1994 hittade jag några enkla träbyggnader i ring. Egentligen fyra små manskapstält och ett större stabstält i trä. Det större blev slöjdverkstad och ett av de mindre en smedja där två smeder startade sin profession. Det fanns en träddunge och en öppen yta på ca 15 kvm. Viktigt och perfekt för Green Woodworking som jag då började med.
Jag började ha kurser för alla möjliga: folkhögskolor, grund- och gymnasieskolor, rehab och Lindomeanstalten. Även danska slöjdlärare, arbetslösa och vanligt folk. Verkstan var också viktig för att kunna skriva mina två böcker.
Efter några år ville jag anpassa och bygga om till det jag då kallade en hantverksby. Vi på området inväntade då kommunens detaljplan och jag lobbade så gott jag kunde för hantverksbyn.
Anders berättar att många personer och aktörer kom på besök och visade sitt stöd. Skolor, bostadsbolag, idrotts- och föreningsförvaltningen, stadsdelsnämnden. Västra Götalandsregionens kulturnämnd tyckte det var ”en helt kulturpolitiskt relevant satsning med mångfald, barn och unga, kultur och näring i fokus och med regionala och internationella anspråk”.
Nästan alla var positiva. Dock inte stadsplaneraren som jobbade med detaljplanen. En hantverksby skulle inte se ut som den som Anders och hans kollegor byggt upp, och inte på denna plats. Möjligen uppe i skogen. Den punkten var hon redan från början bestämd på, trots att hon aldrig ens kom för att se platsen med egna ögon. Efter två årtionden blev det också nej i byggnadsnämnden.
En uppmuntran var dock att byggnadsnämndens miljöpartister tyckte att hantverksbyn borde få utvecklas i stället för avvecklas. Även Moderaterna och Folkpartiet ansåg att man bör se till att sådana här omtyckta verksamheter med mindre ekonomiska resurser får vara kvar på området.
Han överklagade byggnadsnämndens beslut, varpå Fastighetskontoret kallade honom till möte.
Som jag förstod det var det en chef och några tjänstemän. När jag undrade vad mötet handlade om skjuter en av dem fram min överklagan över bordet och chefen uppmanar mig att dra tillbaka den.
Jag var tydlig med att jag inte kommer att dra tillbaka den. Att det är min demokratiska rättighet att överklaga. Att jag och många med mig tycker beslutet är fel. Det finns över 20 fotbollsplaner på området. Då borde det finnas plats för en hantverksby stort som ett straffområde. Om man nu vill ha kultur på området alltså, och om Kviberg ska bli ett område för alla.
Trots allt avslogs Lindbergs överklagan, och 2016 revs den hantverksby som han varit med och byggt upp. Det fanns emellertid en viktig motivering. Inför detaljplanens godkännande lovade kommunen Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen att hantverksbyn skulle få en ny permanent placering. En plats där verksamheten kunde fortsätta och utvecklas.
Du erbjöds då att hyra Fyrverkerifabrikens gamla lokaler. Hur fungerade det för dig?
Först fick jag hyra förråd i Fyrverkerifabriken för att stuva in redskapen samtidigt som jag gratis kunde hålla verkstad i Kvibergs marknads kulturlokal. Jag tog även jobb som slöjdlärare. 2018 hade Fyrverkerifabriken flyttat och jag erbjöds att få en lokal där.
Men det visade sig att detta inte verkade vara den permanenta lösning som han lovats. För det första fick han ett rivningskontrakt, eller rättare sagt korttidskontrakt. Detta är förvisso Fastighetskontorets gängse uthyrningsform, eftersom de till stor del äger fastigheter som förr eller senare ska rivas eller vars framtid är oviss. Kontraktet innehöll därtill en rad märkliga villkor.
Det tog ungefär ett år och en advokat för att få Fastighetskontoret att ta bort skrivelsen i kontraktet om att jag skulle renovera hängrännor (som till stora delar saknades), laga taket och vägen. Det är också tungt med rivningskontrakt, då jag inte kan kräva något av Fastighetskontoret.
Ett stort problem är uppvärmningskostnaden. Huset har ingen isolering och elpannan tycks mycket ineffektiv och dyr. Elen för december kostade 14 000 kr. Jag måste också, för att systemet inte ska frysa, värma upp den tredjedel av huset som jag inte hyr.
Berätta mer om din verksamhet. Hur trivs du på platsen?
Platsen och huset är fantastiskt och utomhusytorna är viktiga för verksamheten. Jag trivs absolut och det finns mycket att utveckla här.
Jag slöjdar i färskt trä – s.k. green woodwork. Det är en metod där nyfällda stammar klyvs och bearbetas till allt från slevar, skålar och stolar. Det färska träet är lätt att forma. Enkla verktyg och redskap används, inga maskiner behövs. Green woodwork är en växande trend både i Sverige och utomlands.
Jag har hållit tälj- och pallkurser här för barn och vuxna. Jag vill också det ska vara en plats där andra kan hålla kurser och aktiviteter. Det har bland annat varit flera svegsvarvningskurser. Och närmaste skolan har varit här och gjort sina egna hopprep.
Jag vill också kunna ta emot fler skolor för att lära barn och ungdom om traditionellt hantverk, skog, trädslag och ekosystem. Många av våra trädslag finns på platsen.
I somras var det också slöjdresidens här och Krutbackens slöjd var med i Kulturkalaset.
Nu vill kommunen genom Fastighetskontoret tvinga ut dig igen. Har de erbjudit dig någon ersättning?
Jag fick ett erbjudande under tiden då jag var utan verkstad. Ett helt omöjligt ställe vid motorvägen strax norr om Burger King mot Mölnlycke. Ett förråd som jag tror inte ens hade fönster, värme eller vatten. Och nu i höstas erbjöd Idrotts- och föreningsförvaltningen att vi skulle få dela Skändla Gård i Tuve med en hembygdsförening.
Men jag kommer inte att flytta. Då lägger jag hellre ner verksamheten och flyttar från stan. Tanken finns där hela sista tiden. Är grymt trött på att lägga massa tid på sånt här…
Fastighetskontoret påstår att det skulle kosta 3,5 miljoner kronor att renovera byggnaden. Vad anser du om det? Hur är byggnadens skick? Skulle du själv kunna göra det som behövs?
Byggnaderna har ett visst renoveringsbehov. De är gediget byggda och fullt funktionella, men saker som viss el, hängrännor och tak bör snarast ses över.
Idrotts- och föreningsförvaltningen har frågat oss hur vi ska finansiera renovering. Det kan vi idag inte ge ett bestämt svar på, men renoveringskostnaden 3,5 miljoner kronor som har nämnts tycker vi låter orealistiskt hög. Med ett långtidskontrakt och hyresrabatt är det till och med något som vår verksamhet troligen kan finansiera själva. Vi önskar ha en dialog om detta och annat så att vi kan ta till vara på den potential som finns på Kviberg.
Det är ju ingen villa. Det är en apteringsverkstad som blivit till en slöjdverkstad. Vi kan nog renovera det själva, och det har dessutom hört av sig folk som vill hjälpa till. Men jag tycker det vore rimligast om Fastighetskontoret gör jobbet själva, då de tagit in mycket mer i hyra under de ca 25 år som de hyrt ut till Fyrverkerifabriken.
–
Läs mer om Krutbackens slöjd och Apteringsverkstan i vår debattartikel och se fler bilder på vårt Instagram.
