Hamnkran 50 från 1917 byggdes liksom den nu rivna kran 89 av Götaverken efter tysk förlaga. Götaverken köpte tre kranar från Tyskland och tillverkade under ett antal år ytterligare nio som i stort sett var identiska. Kran 50 är nu den enda kranen som finns kvar i denna serie. Från början stod kran 50 liksom kran 89 på Gullbergskajen men flyttades 1976 till Packhuskajen och räddades därmed från skrotning. I samband med bygget av operan flyttades båda kranarna till Lundbyhamnen där kran 50 står kvar än idag. 2018 konstaterade Västarvet att kranen är i stort behov av upprustning, detta trots att den idag har status som museikran och därmed borde underhållas på samma sätt som andra museiföremål.
När kran 89 revs, föreslog länsantikvarien att i stället kran 50 skulle förklaras som byggnadsminne och placeras på den nu förstärkta Packhuskajen. Detta var i början av 2021. Efter kontakt med kulturförvaltningen har FASAD fått veta att det pågår diskussioner med länsstyrelsen och Älvstranden Utveckling kring
hantering av kran 50. Än så länge finns det ingen färdig lösning på plats men ”det är kulturförvaltningens förhoppning att en långsiktig lösning kan säkras framåt”.
I nuläget finns det emellertid inget som pekar på att kranen i Lundbyhamnen inte riskerar att gå samma öde till mötes som den destruerade kranen vid Maritiman. Tvärtom. Kran 50 är i betydligt sämre skick; dess förfall påminner om valfritt hus i fastighetskontorets förvaltning. Det är illavarslande, för som vi vet är regisserat förfall det vanliga förstadiet till rivning.
1976, mitt under pågående massförstörelse motsvarande bombningen av Dresden, beslutar Göteborgs dåtida kommunfullmäktige att rädda två hamnkranar undan skrotning. Idag, när samma kranar uppnått antik ålder och ännu större kulturhistoriskt värde, rivs dessa i stället eller försätts i ödesdigert förfall. Kommer Göteborgs politiker att ta sitt ansvar för kulturarvet och bevara Göteborgs äldsta hamnkran?